Serbien

Serbien är en republik och har drygt 9 miljoner invånare.

Politisk utveckling

Sedan diktatorn Slobodan Milosevics fall har Serbiens politiska utveckling präglats av inre splittring och konflikter med omvärlden.

De odemokratiska krafterna i den serbiska politiken är fortfarande mycket starka och allt talar för att de även efter nyvalet i januari 2007 kommer att stärka sin position. De är inte starka för att det serbiska folket med stor majoritet stödjer deras politik, utan på grund av att de demokratiska medborgarna saknat starka, tydliga och ansvarstagande alternativ vilket har resulterat i politisk apati.

Hösten 2004 genomfördes de första lokalvalen sedan 2000, det vill säga innan Milosevic förlorade makten, men valdeltagandet var bara 33 procent. Valdeltagandet bland ungdomar är fortfarande under riksgenomsnittet. Det är väldigt tydligt att just ungdomar med demokratiska värderingar, som bland annat deltagit i kampen mot Milosevic och hans regim, är de som oftast väljer att inte rösta. Ett annat avgörande problem för hela det politiska livet på Balkan är att det är samma politiker som styr nu som för 15 eller 20 år sedan, såväl demokratiska som odemokratiska partier. De odemokratiska arbetssätten har inte ersatts av nya, och mycket av det gamla politiska tänkandet är kvar i nationalistiska och konspiratoriska strukturer.

Tre huvudfrågor har nu länge funnits på den serbiska politiska agendan. För det första är det den folkomröstning om Montenegros självständighet som genomfördes 2006 och som deklarerade att Montenegro ska bli en självständig stat. Denna fråga har kylt ner relationerna mellan de två länderna ytterligare. Sedan dess har ett stort utrymme efterlämnats i försöken att förklara huruvida det var rätt eller inte att lämna unionen med Serbien. Återigen fick vi se tecken på samma nationalism som präglade landet i slutet av 1980-talet och som sedan växte sig stark och blev en huvudfaktor i de blodiga krig som präglade 1990-talets Balkan.

För det andra kommer förhoppningsvis Kosovoförhandlingarna att avslutas. Kosovo och dess status är fortfarande en infekterad fråga som riskerar att hamna utom kontroll där nationalister och andra Kosovoantagonister uppviglar folkmassorna till nya uppror som kan leda till nya väpnade konflikter. Hur det kommer att gå återstår att se men en sak är klar; Kosovo kommer definitivt att fortsätta vara en av huvudfrågorna under den kommande tiden.

För det tredje så kommer EU fortsätta utöva hård press på Serbien för att gripa de de av domstolen i Haag efterlysta krigsförbrytarna. Om Serbien är intresserat av att förhandlingarna om ett framtida medlemskap i unionen ska återupptas igen, måste de män som är efterlysta i Haag arresteras och utlämnas. Dessa arresteringar är också av stort betydelse för hur relationerna med grannländerna utvecklas.

De demokratiska reformerna i Serbien har nästan avstannat helt. De välorganiserade kriminella strukturerna som man en gång, efter mordet på förre premiärministern Zoran Djindjic, tog tag i har nu igen allt tydligare börjat ta över stora delar av politiken och ekonomin.

Silc och Serbien

Silc förlag gav år 2008 ut en bok om dagens Serbien, Vi är Serbiens hjärta, skriven av journalisten Christina Wassholm.