Stoppa helvetet i Zimbabwe

Publicerat i SvD 30 augusti 2007

Stoppa helvetet i Zimbabwe
BIRGITTA OHLSSON PÅ PLATS Sverige och EU måste agera för att få stopp på Mugabes terror. EU bör upprätta en färdkarta för ett demokratiskt Zimbabwe och se till att diktatorn Mugabe arresteras nästa gång han lämnar landet, skriver folkpartiets utrikestalesman Birgitta Ohlsson från ett land på väg mot anarki.

Jag befinner mig just nu i ett Zimbabwe på väg mot anarki. Min oro över att vara ensam västerländsk politiker i Zimbabwe är inget mot skräcken för dem som dagligen lever med terrorn.

Det går nästan att ta på rädslan. Oron över att arresteras och nervositeten över regimens blodiga nyckfullhet plågar en svältande befolkning.

Ungdomsmilisen ”green bombers” – ofta narkotikapåverkade barnsoldater liknande Hitler- Jugend – torterar oppositionella, våldtar och anger. Diktatorn Robert Mugabes parti Zanu-PF utnyttjar dessa för att skrämma befolkningen till tystnad.

Man ser dem dagligen på gatorna. Oppositionsledaren Morgan Tsvangirai från MDC torterades i fängelset i våras.

Inga utländska journalister tillåts officiellt att komma in, brittiska militärmyndigheter förbereder en plan på att evakuera 22000 brittiska medborgare och IMF förutspår att landet hotas av inflation på 100000 procent på årsbasis.

Det som en gång var Afrikas kornbod går mot ruinens brant.

Sverige och EU måste agera för att få stopp på helvetet i Zimbab­we. Det vore helt oaccep­tabelt att välkomna Mugabe till EU:s möte med Afrikanska unionen i december.

Dessutom måste Zimbabwes grannländer – stora biståndsmottagare från Sverige – sluta hålla Mugaberegimen om ryggen.

1. Färdkarta för Zimbabwe. Sverige bör ta ledartröjan och kräva att EU utarbetar en färdkarta – en samordnad internationell strategi – för ett demokratiskt Zimbabwe. Färdkartan för Mellanöstern enade kvartetten EU, FN, Ryssland och USA. Även om krisen inte påverkar ekonomiska och politiska intressen i västvärlden i samma utsträckning som Mellanöstern har EU likaledes en moralisk skyldighet att sätta punkt för förtrycket.

2. Ställ krav på Afrika. Sverige ska inte bedriva villkorslöst bistånd. Mottagare måste verka för fred och demokrati i närområdet.

När afrikanska samarbetsorganisationen SADC hade stormöte i Zambia den 17 augusti möttes Mugabe med varma applåder.

Vi kan inte som biståndsgivare tiga längre när demokratiskt valda ledare i afrikanska länder fjäskigt stryker Mugabe medhårs. Sverige bör hota med indraget bistånd till afrikanska aktörer som inte agerar för att sätta tryck på Mugabes regim.

3. Akuta insatser. FN måste ta itu med svältsituationen. Mugabe använder mat som politiskt vapen och har sedan 2000-talets början försökt svälta ut regioner där oppositionspartiet MDC har sitt stöd.

Om inte World Food Programme (WFP) får verka fritt måste de skyddas av FN-trupp på plats.

Samtidigt som folket svälter reser Mugabes 40 år yngre fru Grace världen över och shoppar på lyxvaruhus. Märkesbutikerna i Singapore öppnar på vid gavel när hon fladdrar med sina blodspengar.

EU upprättade år 2002 sanktioner för Mugabe och få av hans närmaste. Dessa sanktioner borde gälla globalt.

FN bör även bidra till att stoppa mygel vid valen som hålls nästa år. Under sommaren har en väljarregistreringsprocess inletts, kantad av fusk från Mugabe-regimen.

Utländska valobservatörer bör redan nu sändas till landet. En oberoende valkommission administrerad av FN bör komma på plats.

Sverige bör verka för att Mugabe arresteras nästa gång han lämnar landet och ställs inför den internationella brottsmålsdomstolen ICC för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Om Mugabe tillåts delta i det kommande toppmötet mellan Afrikanska unionen och EU bör Sverige bojkotta mötet och en europeisk arresteringsorder utfärdas när han sätter sin fot i Europa.

4. Post Mugabe-fond. Demokrati är centralt i den svenska regeringens politik för global utveckling.

För första gången växer ett demokratiskt parti fram i Zimbabwe, MDC, utan kalla krigets politiska bindningar och med ledare som är medvetna om korruption. Öka det svenska biståndet till dessa.

Ekonomisk återhämtning måste prioriteras. Mugabe har kört landets ekonomi i botten.

Färdkartan bör inkludera en Zimbabwefond, med biståndsmedel och investeringar redo att komma till användning så snart förtrycket upphör.

Slutligen bör även landfrågan tas upp till diskussion.

De vita farmarna måste komma tillbaka för att återupprätta jordbruket, men en landreform behövs, så att både svarta och vita kan driva kommersiella jordbruk.

I slutet av 1999 ägde de vita bland annat till följd av kolonialismen 75 procent av den bästa odlingsbara jorden trots att de bara utgjorde 50000 av en befolkning på då 12 miljoner.

Den plan till landreform som lades fram av Storbritannien i början av 2000-talet måste återupptas, samtidigt som reformen måste ske inifrån efter demokratiska val.

President Bill Clinton erkände sent omsider det internationella samfundets misslyckande när man inte förmådde stoppa folkmordet i Rwanda.

Den lärdomen bör vi påminna oss i dag, medan miljoner män, kvinnor och barn skräckslaget flyr härifrån förtryckets Zim­babwe.